Hörneå bys hemsida www.becken.se
Vårmode från förr
Valborgsmässofirande i Hörneå 2012
Som utlovat i programmet för Valborgsfirandet visades en kavalkad av vårmode ”från förr”. Även om någon gammal mössa och hatt hittats i gömmorna så avsåg förevisningen gamla bilder. Ursprunget var byns egen fotograf Algot Engström. Bilder med förmodad vår plockades ut, naturligtvis med personer som figurerar framför kameran.
Bild 1. Ungefär 1925. Prydliga herrar, den till vänster är Gustav Jonsson och till höger tror jag det sades herr Stecksen. Obligatorisk hatt, och fina kostymer med slips och slipsnål.
Av 46 bilder hann vi bara med hälften, under en timmes förevisning. Undertecknad försökte prata så lite som möjligt, istället blev det fart på auditoriet. En livlig diskussion behandlade personerna i bild men även hästar och hundar fick sina namn ihågkomna. Huvudfrågan gällde dock klädmode och även här blev det ”liv i luckan”, för att använda ett ”historiskt” uttryck.
Som parentes i skrivandet angående – liv i luckan - vilket lucka undrar man? Uttryck av denna sort kallar man ”idiomatiska”. Detta ska inte förväxlas med ”idiotiska”, även om många uttryck i svenska språket har drag åt det senare. En association går till det militära, där luckan motsvarar ett logement där det kunde gå ”livat” till. En annan tanke går till en 1000-årig tradition av hantverkare som hade sin försäljning på gatan utanför sin verkstad. Han/hon öppnade luckan i väggen, och då blev det liv på försäljningen. En snabb sökning på nätet ger inget svar. Istället kommer man till julkalendern i SVT från 1988 - Liv i luckan - med Staffan Ling, naturligtvis producerat i Umeå.
Från detta snedsprång i tankeövning återgår vi till avsikten, nämligen ”mode från förr”. Modet (bilderna) avsåg perioden 1910 till 1960, och vi väljer fyra av dessa från gårdagens förevisning.
Bild 2. Ungefär 1942. Platsen är Mjösjöstugan, då ganska nyligt uppförd. Allehanda fester och evenemang utspelade sig där, utan skoter. Man noterar att tallen i bakgrunden var viktigare att doklumentera än personernas fötter, men det må vara hänt. Till vänster ses herr Bergström (tror det var Sven) i mycket moderiktiga kläder. Byxorna har mycket tyg, och associerar till ”swingpjatt”. Den som kommer ihåg sina ”V-jeans” har inte mycket att komma med. På huvudet ses en keps av yvigt format. Till höger står Tage Forsgren, med ett helt annat mode. Det råder världskrig och modet påverkas av det militära. Båtmössan är ett exempel. På en rad andra kort från detta tillfälle vid Mjösjöstugan ses att mer eller mindre alla bär en kikare i rem runt halsen, damer som herrar. Att spana efter flygplan vid horisonten eller stridsvagnar som kurade bland buskarna påverkade modet. Det är troligt att Tage i bild har en kikare i sitt fodral vid vänster höft. Att ha sin kikare med sig visar att man är/var en ansvarstagande medborgare, redo att gripa in i stridshändelserna. Att en stridsvagn skulle leta sig upp på Mjösjöberget är mindre troligt. Däremot hade man byggt sig ett 14 meter högt utkikstorn på berget bredvid Mjösjöstugan, så flygspaning var en realitet för dåtidens ungdomar.
I tumultet under Valborgsmässofirandet ropades 100-tals olika namn ut på personer, hästar och hundar. Papper och penna hade varit bra för att dokumentera, men så blev det inte. Vad avser mode återkom uttrycket ”krimmermössa” av och till. Från nätet hittar man följande beskrivning:
”Krimmermössa”, ursprungligen mössa av äkta persian gjord på ull av får från Krim, numera vanligen en brättelös, rundkullig mansmössa med stukat veck över hjässan, tillverkad av en persianliknande imitationsvävnad
Krimmermössan var omåttligt populär förr i tiden. Angående en sådan erinrade Sven-Erik Bergström den mössa i utterskinn som Rickard Engström lät sy upp, av typ ”Krimmer”. Rickard sköt på det mesta som kom i hans väg (djur), varav en stackars utter fick sätta livet till. Uttern finns dock kvar (mössan) för att berika framtidens historia.
Bild 3. Ungefär 1952. Här ses riktiga modelejon. Den som till yrket arbetade med att skapa mode ses till höger i bild – Judith Johnson (Engström). Judith etablerade sig som modist, med ateljé i Örnsköldsvik. Dessvärre gick Judith bort för några veckor sedan, men minnet består. Judith bär en hatt av typ ”musse-pigg”. Den drygt knälånga vårkappan verkar vara av stadig ull. Handväska var obligatoriskt. I mitten ses Gerda Davidsson (Engström), även hon med senaste snitt på kläderna. Till vänster ses modern Ebba Engström. Äldre som hon är klär hon sig i svart. Även hatten är svart.
En mössa som däremot och i original togs med till förevisningen var Gotthard Näsströms ”mopedmössa” från 1960. Mössan var/är i skinn med pälsfoder av får. Den används fortfarande, en synnerligen varm och tålig mössa, men osannolikt fel ifråga om ”modernt mode”. Mössan är av typen ”byfåne”, men det spelar ingen roll för undertecknad som ofta bär den.
Bild 4. Ungefär 1952. Mode skapas av sömnad. Här ses det dagsfärska modet i färd med att bli uppsytt. Damen till vänster förblir okänd. Man noterar dock att hon har hål på silkesstrumporna. Nylonstrumpan var annars på gång när bilden togs. Damen till höger heter Torbjörna Svensson. Hon eller han var dotter eller son till Alma Svensson (Engström), en syster till skribentens farfar Rickard Engström. Alma var barnmorska och torde ha hanterat många Västerbottningar. Vad avser Torbjörna - alla som har åkt modern bygghiss har henne/honom att tacka. Som chefskonstruktör på Alimak i Skellefteå bidrog hon (eller han) till industrihistoria, inklusive sina medarbetare. Innovativa hissar från Skellefteå har erövrat byggandet över hela världen. Den som åker en sådan hiss idag lär dock fundera några gånger innan man kliver in, efter att ha erinrat Torbjörna i bild 4.
”Livet i luckan” fortsatte under kvällen med prisutdelningar för tipsrundor och årets fototävling . Vad avser modet från förr kom vi inte till slut. Vi får återkomma med liknande tema vid framtida träffar i Hörneå/Beckens Bygdegård.
Gunnar Engström, 2012-05-01
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare